Replik om Systembolagets begränsade vinutbud

I Neo nr 4 – 2009 skrev Per Karlsson artikeln Fler skruvar och mindre korkat om myten om det svenska Systembolagets unikt stora vinutbud. Men alla Neos läsare var inte nöjda. Nedan följer en replik från folkpartiets riksdagsledamot Carl B Hamilton, tillika ledamot i Systembolagets styrelse.

Trevlig läsning:

Neo är en sofistikerad tidskrift. Per Karlsson, ”vinkännare och skribent”, är undantaget som bekräftar regeln med ”Fler skruvar och mindre korkat” (nr 4, 2009).

Författarens tes är att Systembolaget har ett dåligt utbud, och att det är bättre i länder utan monopol, och att bland annat därför är monopolet dåligt.

Man kan tycka det är folks ensak om de vill supa skallen av sig, vara likgiltig inför ungdomars möjlighet att skaffa vin och sprit, brottslighet och alkoholistfamiljers öde, om ofödda barn i mammas mage skadas, etc. och Karlsson har måhända inga folkhälsoambitioner till skillnad mot Systembolagets uppdragsgivare.

När man – som Karlsson – jämför Systembolaget med stora vin- och sprithandlare i Paris, Köpenhamn och London är det därför närmast trivialt att börja med att påpeka att dessa har vinstmaximering som mål medan Systembolaget inte har detta enkla mål, utan istället har ett dilemma att styra mot: att ge bästa service till nyktra vuxna utan att för den skull uppmuntra alkoholkonsumtion. Upprätthållandet av åldersgränserna är centralt.

På hemsidan kan man läsa att målet är ”att skapa god dryckeskultur, där alla kan njuta av Systembolagets drycker utan att skada sig själva eller andra.” Knappast en programförklaring som passar Paris, London eller Köpenhamns vinhandlare! Inte heller att – som Systembolaget – ”sälja alkoholdrycker med ansvar”, men däremot vill säkert även konkurrensutsatta vinhandlare ”överträffa kundens förväntningar genom att ständigt utveckla sortiment, kunnande och service.”

Karlsson fokuserar lustigt nog enbart på antal produkter i affären och inte ens prisaspekten på viner finner han värd att nämna och inte heller något om mångas behov av kvalitetsindikatorer. ”I Sverige finns bara en enda aktör som säljer vin och sprit och då är det ju ganska självklart att dess butiker har många sorter. Men det är ju inte alls det som är relevant. Det intressanta är hur många olika produkter den svenska konsumenten har tillgång till totalt, inte bara i en enda butikskedja.”

På Systembolaget finns ett hyggligt standardsortiment, ett större kompletterande beställningssortiment och därtill ett sortiment av tillfälliga produkter, över hela landet och inte bara i huvudstaden. Dessutom kan den som vet namnet på en dryck och producent eller butik i utlandet, privatimportera genom Systembolaget, med hjälp av en blankett på bolagets webb. Sortimentet är alltså helt obegränsat för den som vill vänta några veckor (se webbplatsen). Däremot är det inte lagligt att göra som Australian Wine Club annonserar (nr 4, s 47) att leverera import ”till din dörr, helt lagligt” eftersom ålderskontrollen då inte kan upprätthållas av monopolsäljaren, Systembolaget.

Den välrenommerade brittiska oberoende vinskribenten Janice Robinson (Financial Times och ett flertal vinböcker) har karaktäriserat Systembolagets utbud som bredare än hos någon detaljist i Storbritannien, men betydligt smalare än det totala brittiska utbudet i alla affärer. Men genom den globala privatimportmöjligheten finns faktiskt även det utbudet att tillgå för den envise.

Den som vill debattera svensk alkoholpolitik seriöst har just nu ett gott tillfälle. En alkoholpolitisk utredning lades fram i vintras. Remisstiden gick ut i juni. Påverkanstid löper. Proposition och riksdagsbeslut före valet 2010.

Carl B Hamilton, riksdagsman för folkpartiet liberalerna

(Per Karlsson svarar på denna replik här)