Ayn Rand är allt de nykonservativa skulle vilja vara
Svenska Dagbladet har idag publicerat en ledarartikel om Ayn Rand som i sak bara består av lite amatörpsykologiserande rörelsesociologi och några svepande påståenden, som dessutom inte stämmer i sak. Ska vi bara rätta några av de mest flagranta misstagen: Rand såg inte staten som ”ett symtom på en mänsklighet som valt fel väg”, tvärtom som en nödvändig institution för ett fritt samhälle. Rand är dessutom den sista att reducera samhälleliga skeenden till enkom politik. Rand såg inte heller ”egoism och konsekvent rationalitet” som ”naturliga instinkter”, tvärtom som (självvalda) utgångspunkter för etik respektive kunskapsteori. Elementär källkontroll hade räddat Johan Wennström från sådana fadäser, oviljan att göra den säger en del om vådan av att tota ihop hela helgens material på fredagkvällen när chefen gått hem.
Nåväl, den intellektuella slappheten förstärker snarare artikelns egentliga budskap, som har föga med det obefintliga sakinnehållet att göra. Det är som måttstock på de nykonservativas intellektuella standard och humör som artikeln har sitt värde. I det ljuset är den inte utan underhållningsvärde. Den magsura reaktionen på Ayn Rands återinträde i rampljuset och den intellektuella debatten (där vi vad jag förstått med Anne C Hellers biografi Ayn Rand and the world she made verkar ha fått en hederlig utomstående redogörelse för hennes liv och gärning) har sin förklaring i att Rand upptagit precis den plats de konservativa själva önskat sitta i.
Ayn Rand är allt vad de nykonservativa hade velat vara: intellektuell med folkligt genomslag och ett budskap som är relevant och aktuellt. Och samtidigt är Rand allt de fasar: principfast och utan vördnad för hjärnspöken och gamla vanor. Det måste vara sååå bittert att ha spelat på nyliberalismens död som utkomst av finanskrisen, bara för att istället bevittna den medkännande konservatismens fall och Ayn Rands återinträde på scenen.
Därav dagens malör i Svenskans spalter. Och för att ett skadeglatt ögonblick lägga mig i nivå med artikeln, men med det liberala kynnet i behåll, så artikuleras min replik enligt följande: Hahahahaha!
Seriös läsning om Ayn Rand finns det gott om annorstädes:
- En liten introduktion i Voltaires temanummer om Ayn Rand är min artikel En allt populärare filosof.
- Myrdals, Ayn Rand och en renässans för upplysningen i Nyliberalen
- Hon väcker mångas intresse för filosofi, Per Ericson i SvD 2005 när Och världen skälvde
släpptes på svenska. (Visst märks tomrummet efter en person som Per extra tydligt en sådan här dag?)
Uppdaterat: Se även Johan Norberg.
Mer Rand i SvD