Aktuellt med filantroper

-----

I går kväll inledde SVTs Aktuellt sitt fördjupningsblock om moderna filantroper med att visa bilder från Neos prisutdelning förra veckan, då Percy Barnevik fick priset som årets förändrare.

Journalisten Rolf Tardell uppmärksammade den växande trenden att förmögna privatpersoner ger tillbaka en del av sin förmögenhet, och sina kunskaper, till samhället. Något som varit sällsynt i Sverige under de senaste hundra åren – kanske på grund av att den rådande politiska normen varit att det är det allmänna som ska sköta det mesta. Ett eko av detta reflekteras i inslaget av Agoras chef Anna Thoursie, som ser utvecklingen mot mer mecenatskap som ett hot mot medborgerligt inflytande. Så är det knappast. Privata pengar kan kompletteras och tillföra något nytt, inte ersätta staten. Det är det knappast heller någon som tror på allvar. Percy Barnevik själv försvarar till exempel nivån på svenskt och internationellt bistånd, det är inriktningen han försöker påverka. Ingen som donerar pengar till konsthallar, konsertlokaler eller hockeyrinkar försöker heller ersätta stat och kommuner.

Hur var det för hundra år sedan? Då fanns till exempel i Sverige en i dag världsberömd mecenat vid namn Alfred Nobel. På andra sidan sundet, i Danmark, fanns bland annat bryggarna på Carlsberg som fortfarande delar ut enorma pengar årligen till dansk forskning och kultur – varje urdrucken Hof bidrar till framtida inköp av föremål till danska muséer. I Danmark är mecenatskapet fortfarande starkare än i Sverige. När Maersk McKinney-Møller donerade i runda slängar 1,5 miljarder danska kronor till bygget av ett nytt operahus i Köpenhamn satte han en ribba som lämnar svenska rikingar ljusår efter.  Och det blev också en kortvarig men intensiv debatt i Danmark – varje år ska de löpande kostnaderna betalas med skattemedel. En diskussion som svenska kulturinstitutioner ännu så länge bara kan hoppas på. Med lite tur kan den uppstå, när plånböckerna nu tycks öppnas.