DN rapporterar idag om Garnik Sargsyan, som sökt asyl i Sverige under nio år och slutligen fått ansökan avslagen. Det kan man ju tycka är mindre roligt, men historien får en annan vändning i alla fall - tack vare de nya reglerna om arbetskraftsinvandring. Den som ansöker inom två veckor efter asylavslaget kan få arbetstillstånd i Sverige, och slipper utvisning.

Det här måste sägas vara en av de bättre reformer som regeringen genomfört. Människor som vill och kan jobba ska naturligtvis få göra det - det är i grunden något positivt för hela landet, och dessutom en mänsklig rättighet. Staten ska bannemej inte reglera vilka människor som företag får anställa, och ärligt talat är det absurt att den skulle få lägga sig i till vem man säljer eller hyr ut sin bostad till.

Reformen lämnar dock en del att önska. Exempelvis måste nu Garniks fru resa tillbaka till Armenien för att därifrån söka tillstånd att komma tillbaka. Att alla handlingar måste nå Migrationsverket bara två veckor efter lagakraftvunnen dom i asylmålet är också något som sätter käppar i hjulet - 206 av de 423 ansökningar som behandlats har avslagits för att tidsgränsen överskridits.

En av de stora fördelarna med den förändrade lagstiftningen är kanske ändå den attitydförändring den signalerar. Det ska bli lättare att komma hit, och det ska finnas färre hinder för människor som vill göra rätt för sig. Jag råkade själv sitta i en källarlokal i Uppsala hösten 2007 när Tobias Billström presenterade den politik som idag är verklighet för ett gäng mer eller mindre borgerliga studenter. Från regeringens sida tycks man faktiskt ha förstått vikten av fri rörlighet. Systemet är kanske inte perfekt - men det är en dag imorgon också.