Vi lever i ett enkätsamhälle. Mycket av vår bild av sakernas tillstånd i politiken och samhället kommer från data insamlade genom standardiserade svarsformulär.

Litar du på kommunstyrelsens ordförande? Mycket, kryssa här. Ganska mycket, kryssa här.

Enkäter är försåtliga. Det är en till synes snabb och, i synnerhet efter webbenkätens födelse, relativt billig metod att skaka fram data som annars kan vara omöjlig att komma åt. Men att göra korrekta enkäter är svårare än många inser. Härom veckan försågs jag med en enkät från Barnavårdscentralen (BVC). Frågorna ställdes inför femårskontrollen av grabben där hemma och avsåg att ta reda på om han var skolmogen. Formuläret var en fin liten studie i hur enkäter inte bör utformas.

Flera frågor var uppbyggda enligt modellen:

Hur har ditt barns finmotoriska utveckling varit? ... 1. Tidig eller genomsnittlig. 2. Något sen. 3. Mycket sen.

Här överlåter man metodproblemet till den som ska besvara enkäten. Vad är en något sen utveckling? Hur ser standardavvikelsen ut? Hm, jag skulle behöva se enkätdata för att fastställa detta. Men vänta lite... Varför inte istället fråga vid vilken ålder den eller den motoriska uppgiften kunde lösas?

Andra frågor skapade falska dikotomier, dvs. gjorde fenomen som egentligen är gradfrågor till skenbara ja-nej-frågor:

Har ditt barn svårt att koncentrera sig? 1. Nej. 2. Ja, ibland. 3. Ja, ofta.

Det barn som aldrig har svårt att koncentrera sig torde vara en underlig  varelse. Innebär det att alla barn har koncentrationssvårigheter? Nja.

Den verkliga klassikern när det gäller felformulerade enkätfrågor är den s.k. dubbelpipiga frågan, där man frågar om flera saker samtidigt.

Hur är ditt barns humör? 1. Lätt att komma överens med. 2. Protesterar då och då. 3. Ständiga protester.

Vad är det man vill veta egentligen, om barnet är ilsket, om barnet är resonabelt vid diskussioner eller om barnet saknar egen vilja? Den ställda frågan handlar om en sak, det första svarsalternativet om något annat, medan de två sista alternativen återigen byter fokus.

Spelar sådana här saker någon roll? Mja, mjo, att BVC ställer enkätfrågor som inte är spot on kan vi leva med. Men med tanke på hur mycket av samhällsdebatten som tar sin utgångspunkt i enkätresultat, blir det ett problem om resultaten drivs av illa ställda frågor som respondenterna tvingas tolka litet hur som helst. Vi får massor av svar, men vad är egentligen frågan?