Att tiga som muren

Det var Berlinmuren som gjorde mig till antikommunist. Jag hade svarat ”kommunisterna” när min kompis i första klass frågade vilket parti jag var, eftersom jag var rädd för kärnkraft. "Är du inte klok!" blev svaret. ”De stänger in människor bakom murar och skjuter med kulspruta på dem som vill ta sig ut.” That put me off communism for good.

Men murar och barriärer för att separera människor var dessvärre inte något specifikt kommunistiskt. De lever och växer. De byggs på 2000-talet rakt igenom europeiska städer och med EU-medel, dvs dina och mina skattepengar, i spanska kolonier i Marocko för att hålla människor ute. De byggs av vänstater till liberaler och konservativa. I USA är murbyggandet och militariseringen vid gränsen mot Mexico påhejat av höger och vänster, men kanske mest ihärdigt av den libertarianske presidentkandidaten Ron Paul. Sak samma i Israel.

Om detta må vi berätta. Och det gjorde vi också i senaste Neo, nr 5 – 2009. För att ta lärdomarna från 1989 till nutid och framtid, och hylla tanken på fred och frihet genom rörlighet över gränserna.

Men kring numret har det varit tyst, tyst som muren. De flesta hånar idag med rätta kommunisterna för att de teg om Berlinmuren, och till och med kom med halvkvädna försvar. Men jag letar förgäves i mediekommentarer efter referenser till att länder idag reser alltmer avancerade och bevakade barriärer längs gränser och mellan människor. Fortsätt riva murar skriver exempelvis Dagens Nyheter, men refererar hellre till EU:s fiskepolitik än till att EU-medlemskapet innebar att Spanien reste murar i enklaverna Ceuta och Melilla i Marocko och vidtog andra åtgärder vid dessa gränser som tidigare var relativt öppna och fredliga. Den europeiska identiteten, menar statsvetaren Peter Andreas i sin fantastiska bok Border games, tycktes stärkas av åtgärder för att stänga ute de andra, även om tillämpningen av gränskontrollen i områden som själva lever av att sälja tullfria kapitalvaror till marockanerna varit sådär. Inte heller nämner DN murarna som byggs i Israel eller USA. Så vilka murar är det egentligen som ska rivas, bara de metaforiska?

Nej, Berlinmuren och de nya murarna är inte samma sak. Restriktioner i ett fritt samhälle är inte lika förödande som i ett samhälle där det mesta redan är kontrollerat. Men likheterna finns: från de fåniga eufemismerna (jfr "den antifascistiska skyddsvallen") till den blodiga logiken där människor dör vars enda brott är att de sökt ett bättre liv på andra sidan en gräns. Och naturligtvis det tragiska faktum att murbruk, vakttorn och taggtråd som en gång symboliserade öst, nu används i väst.

Är det för obekvämt att ta upp dumheterna och förgripligheterna som frodas i skuggan av dagens murar? Att USA:s allt starkare gränskontroll mot Mexico knappt påverkat migrationen eller drogsmugglingen, men väl dödstal som ökar trots att färre kommer för att arbeta i kristider (ACLU bedömer att 5600 personer dött under 15 år av allt starkare gränskontroll, inklusive murar). Att barriärbyggandet stoppat miljarder av skattepengar i fickan på skandalomsusade storföretag och likaså gynnar smugglare som ökar de egna vinstmarginalerna i takt med riskerna. Att Obamaadministrationen trots detta fördubblar styrkorna som ska jaga invandrare vid gränser.

Murar föder inskränkthet av alla de slag. Separation ökar misstro, missunsamhet och direkt dumhet. När Israel bygger mur mot Västbanken, precis som man tidigare gjort mot Gaza, kommer argument som: ”Stängslet, muren som ni säger, kommer att vara bra för palestinierna. Då får de chansen att utveckla sin ekonomi själva” från Itamar Yaar som är vice chef för Israels nationella säkerhetsråd. Med militär dumlogik blir alltså autarki en klok ekonomisk idé. På samma bakvända sätt gör muren Hamas och smugglare till hjältar, och Israels ledare till skurkar. Hamas organiserar delar av den smuggling som är mer eller mindre livsnödvändig i det avstängda området och i en vacker insats i januari 2008 rev de muren mot Egypten, så att vanligt folk i hundratusental kunde köpa mjöl, mediciner, djur, cigaretter, Coca-Cola (!) eller bara röra sig fritt och resa iväg för studier i ett annat land (i vanliga fall nekas alla män mellan 15 och 35 år att resa utanför området). Denna mänskliga välgärning blev med Israels premiärminister Ehud Olmerts bakvända logik och murförsvar en förgriplighet:

”Vi kommer inte att tillåta en situation där invånarna i Sderot går omkring och är rädda dag och natt, medan de som bor på Gaza lever ett normalt liv. Vi kommer inte tillåta en humanitär katastrof, men har ingen avsikt att göra deras liv lättare. Förutom en humanitär katastrof är det bättre ju värre de har det, vi kommer inte att tillåta dem ett trevligt liv. Vad mig anbelangar kan Gazaborna promenera och sakna bensin till sina bilar, eftersom de lever under en mördarregim.”

Så länge det finns terrorister ska alltså samtliga invånare i Gaza hindras från att köpa de mest basala förnödenheter. Det är inte en uppfattning som platsar ens i närheten av någon demokratisk karta, men sådan ser murarnas dumdumlogik ut. Och den är ett växande problem i länder som liberaler kallar sina vänner.

Därför måste vi tala om murarna, istället för att tiga som dem. Särskilt en dag som denna.

Neo bjuder dagen till är på samtliga temaartiklar ur nummer 5 - 2009:

Missbrukat murbruk

Sofia Nerbrands inledning.

Murarnas mytologi
Wendy Brown slår hål på föreställningen om murar som en solid och handlingskraftig lösning på allehanda problem. De signalerar mest av allt en stat som tappat greppet.

Den amerikanska döden
Friendship Park finns inte längre. Familjesammankomsterna på gränsen mellan Mexiko och USA har ersatts av militiamän på jakt efter illegala invandrare. Kristian Karlsson har träffat dem.

Splittrad stad
För att hindra gängkonflikter och droghandel lät Padovas vänstermajoritet resa en mur vid Via Anelli. Francesca Musiani berättar vad som hände sedan.

Hatad barriär har många namn
Från ena hållet ett stängsel som ger säkerhet, från andra hållet en mur som hindrar tillträde till jobb och jordar. Magnus Norell balanserar längs barriären i Israel.

Linnebandet blev till minor
Världens mest militariserade zon var från början bara ett linneband. Petter Olofsson har besökt den absurda muren mellan Nord- och Sydkorea.

”Tear down this wall”
Ronald Reagan krävde 1987 att Berlinmuren och barriären mellan öst och väst skulle rivas. Mattias Svensson har grävt bland de svenska kommentarerna.