Sverigedemokraterna har anledning att jubla

En Sverigedemokratisk debattartikel har publicerats; eller snarare ställts ut för allmänt förfasande och begapande av Aftonbladet, som för säkerhets skull bygger upp spänningen genom dubbeluppslag där professorer får förfasa sig över vad som sägs och talar om vad vi ska tycka. Diskussionen handlar inte minst om det ska vara lagligt att alls generalisera negativt om muslimer eller inte (vilket av någon anledning aldrig är fallet när någon imam påstår att världens muslimer är så känslomässigt labila att de inte tål minsta skämtteckning, men väl när Jimmie Åkesson säger samma sak. Att de båda har fel och ”upprördheten” är politiskt organiserad påpekas sällan). Det är ett drömscenario för ett parti som bygger på offerrollen och mobiliserar bland väljargrupper som ändå menar att medierna ljuger. De starka motreaktionerna tas där bara till intäkt för att sd har ”trampat på en öm tå”.

Även den nyktra analysen, som i dagens SvD, avslöjar brister i vår kännedom. Många av de grumliga vatten där Åkesson fiskar är grumliga i avsaknad av fakta och statistik, vilket emellanåt sprider känslan av att vi kanske inte vill veta. Storbritanniens muslimska grupp (eller rättare sagt invandrare från länder där islam är majoritetsreligion och som, vilket beskrivs i Kenan Maliks utomordentliga bok Från fatwa till jihad, till ganska nyligen inte alls identifierade sig som muslimer) är välundersökt vad gäller attityder och uppfattningar. I Sverige saknas sådana attitydundersökningar. Likaså saknas siffror över terrorgrupper, våldtäkter och ”muslimernas” andel av befolkningen, vilket gör det svårare att avfärda Åkessons spekulationer. Det måste man kunna erkänna.

Likaså att debattartikeln innehåller saker som verkligen är förkastliga eller olyckliga, från dödshoten mot konstnärer som behagat skoja om Muhammed till anekdoter om nitiskt utrensande av traditionella psalmer och kyrkobesök vid skolavslutningar. Man måste noga skilja detta aptitliga bete från Sverigedemokraternas främlingsfientliga krok av gränsstängarretorik och svepande förkastelsedomar mot en stor och disparat grupp människor.

I sak bekräftar utspelet och Sverigedemokraternas kongress bilden av ett enfrågeparti, besatt av att förklara Sveriges och medborgarnas alla problem med invandring och väsentligen ointresserade av all annan politik. Fråga till och med partiledaren för Sverigedemokraterna om skatterna, välfärden, jobben eller miljön och han är på bortaplan igen. Det är vad Svend Dahl konstaterade redan i Neos temanummer om Sverigedemokraterna som eventuellt vågmästarparti förra året, nr 6 – 2008, Se till höger, där går ett vänsterparti.

I samma nummer kan man även läsa Manuset ingen vill skriva, om hur Sverigedemokraterna kan hanteras om de kommer in i riksdagen som vågmästare och Peter Wennblads samtal med statsvetaren, tyckaren och politikern Svårt att svälja. En gedigen bakgrund till vad som nu diskuteras.